Den gömda skatten i Malung

Som telefonen har ringt! Trots den något knapphändiga informationen som står med i tidningen så har intresset varit mycket stort. Nu har jag resor inbokade till Karlskoga, Otterbäcken och Säffle och redan på tisdag ska jag hem till en dam här i Karlstad. Det här med att samla in kläder medelst annons var ett påfund jag började med redan i somras och jag tänkte berätta om den första trippen jag och Mauritz gjorde, som faktiskt visade sig vara den mest lyckade hittills.

Det hela började med att jag hade en annons i Veckobladet, som alltså är ett lokalt annonsblad för norra Värmland. Fick flera samtal, bland annat från en kvinna som hade massor av kläder från sin mamma, mormor och faster. Fastern hade bott i Stockholm, men haft en stuga på tomten som sommarställe och när hon dog 1999 lämnades stugan precis som den var. Vi fick gå in och det var som att tiden stått stilla sedan 60-talet. Min vinterjacka den här säsongen är den gamla fasterns. Och även den klänning jag har på mig på bilden nedan:

Men det var inte om henne det här skulle handla, utan om nästa samtal, som kom från en man i Malung (ligger i Dalarna, vet inte varför han läste Veckobladet) som sa att han höll på att röja ur ett gammalt hus. "Jag vet inte när kläderna är ifrån, men du kan ju komma hit och titta". Det lät ju inte särskilt lovande men vi åkte upp och tittade ändå. Tyvärr hade jag förstås inte min kamera med mig på denna resa, så det finns endast detta suddiga foto som jag hade sinnesnärvaro nog att posta på facebook:

Och såhär skrev jag i ögonblicket: "Har typ dött och kommit till vintagehimlen! Är i ett ödehus full med grejor, bl a oanvända klänningar och skor från 50- och 60-talet. Ägaren lämnade oss ensamma och sa "fyll bilen med allt ni vill ha. 300 spänn. Kör förbi min verkstad sen när ni känner er klara."".

När jag ser bilden förbannar jag att vi inte tog ännu mer saker. Till exempel stenkakorna och de fina rullgardinerna med blå rosor på. Det fanns fyra (FYRA) hela kartonger med oanvända skor från 60-talet. Mannen tyckte att vi skulle ta med oss allihop, men jag välte ut alla skor på golvet, sorterade och sedan fick jag med mig en hel kartong. Varför tog jag inte med mig hela? Svaret är att jag inte själv tycker 60-talsskor i lack är speciellt snygga med sina kantiga modeller, men någon annan tycker ju kanske det.

Även en kartong med 60-talsklänningar i ouppackade plastpåsar fick följa med, samt oanvända tapetrullar, tidningsställ, kavajer, byxor, kappor, en rock och lite annat smått och gott. Det var tre syskon som hade bott i huset tillsammans, två bröder och en syster, alla födda på 1910-talet (vi hittade systerns plånbok på köksbänken). Den ene brodern hade tydligen jobbat i Stockholm med att köpa upp butikslager eller något liknande, och tagit med sig delar av grejorna hem till Värmland igen. Allt som allt betalade vi alltså 300 kronor och fyllde bilen med saker som annars bara skulle ha slängts. Kommer man någonsin att göra ett liknande fynd igen under sin livstid?

Det här är en av klänningarna, med tillhörande matchande kappa. Helt i oanvänt skick alltså. Har väl ca 20-30 st i samma mönster.