Rookies i auktionsdjungeln

Helgen har verkligen gått i loppisarnas och auktionernas tecken. I lördags inledde vi med att åka först till en loppis här på Klara i Karlstad, som visade sig vara ungefär en "vi gillar shabby chic och har tömt våra förråd på vitmålade prylar"-loppis. Köpte alltså ingenting. Sedan vidare mot Värmskog och en liten loppis som bara har öppet lördagar mellan 10.30-14.00. Vi har varit där förut och då hittade jag mitt berömda sminkbord från 40-talet för enbart 150 riksdaler, men nu hittade jag endast några fynd som lustigt nog alla gick i brunt:

En oanvänd gästbok, en Kold-burk för en tia, en brun galge och en hårklämma för en femma styck.

Tidningen fick jag dock köpa av Ulla som driver ett café med Elvis-tema här i stan. Nu är inte Elvis någon stor idol hos mig, men det är i alla fall ett café som sticker ut lite från alla Wayne's och Espresso House så jag tänker banne mig fika där istället för på alla tråkiga, strömlinjeformade jättemuffinscaféer. Dessutom gör hon jättegoda våfflor.

Men nu var det ju inte det magra caféutbudet i Karlstad jag skulle berätta om utan helgen. I går var jag och Mauritz nämligen på auktion. Vi är riktiga auktionsrookies och gör antagligen alla misstag som finns. Bland annat har vi varken med oss kuddar att sitta på eller eget fika. För några veckor sedan var vi på auktion i Ekshärad och där var det uppstyrt med katalog på nätet och varje sak hade sitt bestämda nummer och inga konstigheter. Men här, hos auktionsverket i Karlstad, var allt huller om buller. Dessutom fick vi ett kundnummer där det stod "25 % moms tillkommer samt slagavgift 60 kr/objekt". Vi satt och förvånades över hur dyrt allt blev, tjugofem kronor blev ju då plötsligt nittio och så vidare, så vi vågade inte ropa på mycket alls eftersom det blev sådana hiskeliga överpriser.

Den här affischen var faktiskt en av anledningarna till att vi gick på just denna auktion (och att vi orkade sitta kvar i åtta timmar. Jo, ni läste rätt, ÅTTA timmar). Dels hade jag sett den bland bilderna på webben (jo, de lägger ut bilder, men sedan ropar de inte ut objekten i ordning ändå) och suktat efter den. Samma dag skickade min mamma en länk med den till mig och tyckte det skulle vara något för mig. Såklart var jag tvungen att ha den! Vann en hetsig budgivning, som visade sig bero på att alla i Seymours orkester hade autograferat affischen, till och med den unge Charlie Norman nere vid pianot till vänster! Bara en bonus, men jag hade tyckt den var minst lika snygg utan autografer. Här kan ni läsa mer om Seymour Österwalls orkester och här nedan kan ni lyssna på dem, tillsammans med den danska sångerskan Raquel Rastenni som var judinna och flydde till Sverige under kriget. Svängigt tycker jag!



Så hur gick det då med de höga priserna? Jo, jag fick se en skylt där det stod "slagavgift 20 %" och blev lite förbryllad, men när jag skulle betala så visade det sig att det var ju just den avgiften de tog ut, och inte moms plus sextio extra kronor. Så alla våra "dyra" fynd visade sig ändå vara inköpta till resonabelt pris.

Jag köpte även:

Två handväskor för det facila priset av trettio kronor. Och nedan en smoking från den i Karlstad anrika butiken CGC med originallappar kvar, helt oanvänd. 70 kronor betalade jag för den.

Men nu kommer det allra bästa: ni minns att jag skrev om en speciell typ av lampa som jag länge letat efter? (Scrolla till längst ned i inlägget) Nu hittade jag en, utan skärmar och visserligen med bara två armar, men vad spelar det för roll när man får den för under hundralappen? Och skärmarna köpte vi på en lokal lampbutik för 249 kronor styck, vilket man kanske ändå hade fått göra om man köpt en liknande lampa med uttjänta skärmar (som då säkert hade blivit betydligt dyrare). Jag är mycket nöjd. Så här ser den ut när lamporna är tända:

Och så här när de är släckta:

Egentligen ville jag ha med röd och gul skärm men jag orkade inte vänta på att få skärmar i den färgen beställda. Vem vet, kanske springer jag på en trearmad nästa gång och då slår jag till på en annorlunda färg!