Shout and feel it

Som jag tidigare skrivit här i bloggen så har utbudet varit skralt om man velat hålla på med Lindy Hop här i Karlstad. Nu är vi några som är engagerade och försöker ändra på detta. (Man kan gilla oss på facebook, vi heter Sun City Swing.) Sitter i detta nu och peppar för dagens workshops då vi får hit två lärare från Midtown i Örebro. Hittills är det ca tjugo anmälda och vi hoppas på att det ska droppa in fler. Jag har bakat tre sorters kakor att fika på i pauserna, har håret i pincurls och ska åka dit en timme innan och piffa i lokalen; klockan 16 smäller det! Förbereder mig mentalt med ett av mina bästa lindyklipp, gillar att det är till levande musik och att de byter partners flera gånger samt även dansar i enkönade par litegrann:

Hem ljuva hem

Innan jag fotograferade och packade upp alla kläder passade jag på att fotografera vardagsrummet lite. Vi håller ju på och letar efter en större lägenhet, så det är lika bra att passa på att ta lite bilder så man minns hur det var, även om vi kanske inte kommer flytta än på ett tag. Men en etta är hursomhelst lite för liten för två. Speciellt om den ena av de två har bestämt sig för att öppna butik och fyller varje ledig yta med kläder, skor, provdockor, teakbyråer, sminkbord och annat jox.

Här kommer bilder:

(Papperskassarna på golvet är inte ett permanent inslag i inredningen. Reds anm.)

Bildkavalkad!

Har inte orkat packa upp och fota exakt alla kläder, men en stor del åtminstone. Detta var i huset hos en dam i Sunne som hade samlat på kläder sedan 60-talet. Och när jag skriver samlat menar jag samlat. De flesta skor låg kvar i sina kartonger, helt oanvända och klänningar och kjolar hade prislappar kvar.

 Som t ex den här blusen. Tycker den ser så söt ut men vill inte ta upp den ur sin förpackning och förstöra. Här nedan ser vi alla skorna utom ett par. Några 60-tal, några 80-tal. Jag är inte så mycket för 60-talsskor men det hoppas jag det finns andra som är.

 Söta toppar och handskar. Väldigt 60-tal.

Den här köpte jag av den andra damen i Sunne. Hon är ursprungligen från Stockholm och sydde upp den hos ett skrädderi när hon flyttade till Värmland 1961.

 Klänningar i långa rader. Gillar den främre här som jag inte tror är 50-tal utan kanske 80-tal som lånat från 50-talet. Helt i bomull dock!

Och en ovanlig modell för mig. Var tvungen att fota med blixt för annars såg tyget bara mörkt och tråkigt ut. Den här ska min bästa vän få prova när hon kommer hit senare idag. Men passar den inte hänger den förstås med till butiken.

Det här var som sagt bara en bråkdel av kläderna. Efter Sunne var jag även hos en dam i Karlstad som hade fruktansvärt fina kläder. Vi gjorde upp att vi ses igen till veckan eftersom jag inte hade tillräckligt mycket pengar på mig. Hon ville bland annat sälja sin brudklänning från -56 samt andra festklänningar och lite herrkläder.

Skattletande i Sunne

I dag har jag varit hos inte mindre än tre olika damer, först i Sunne och sedan här i Karlstad. På första stället fick jag i uppdrag att leta igenom tio kassar fulla med kläder samt otaliga mängder skor. Detta är resultatet.

Vad som finns i kassarna får ni se senare. //MVH Elsa Billgren

Oh, play that thing

Skivan som skymtar är en samlingsskiva med Stax-soul och min bästa sångare Otis Redding.

En av mina absoluta favoritprylar här hemma är min radiogrammofon från 50-talet. Jag fick den sommaren 2010 av en bekant som hade två (!) och inte behövde den här längre. Den fungerar hur fint som helst och kan förstås spela både på 33 och 78 varv, vilket betyder att man kan spela både stenkakor och LP-skivor. Mycket praktiskt. Jag kan inga tekniska detaljer alls, och skulle den gå sönder eller nålen behöva bytas ut skulle jag stå handfallen. Jag planerar faktiskt att ha den i butiken när jag väl öppnar, eftersom det ger mycket mer atmosfär än med spotifylista och datorhögtalare.

Vrider man på den där lilla ratten nere till höger så kan man ändra varvantal. Det låter väldigt otrevligt om man glömmer att göra detta fast man bytt skivformat. Värt att notera är att det blir otroligt mycket bättre ljud när man spelar en hederlig 78-varvare än en LP. Jag får alltid höja volymen ett par snäpp om jag lägger på en LP och förut spelat stenkakor. Men sedan finns det ju också den lilla nackdelen att man med de äldre modellerna på skivor måste byta efter varje låt. Pust. Stenkakan som ligger på just nu är denna:

Jag kollar alltid igenom stenkakehögarna när jag är på loppis (de brukar ju kosta upp till 5 kr styck), eller så köper jag en back med skivor, men då får man räkna med att 90 % av dem är inspelningar med Lapp-Lisa eller tyska marscher.

En av sakerna jag gillar mest med gamla skivor är de snygga omslagen. Säga vad man vill om LP-skivor, men jag tycker inte riktigt de kommer upp i den stilrena klass som äldre omslag ger prov på. Här är några favoriter:

Och här följer min absolut snyggaste och bästa LP. Det är som synes en skiva med Count Basie + gästartister på Savoy Ballroom, inspelad 1937 och komplett med radiopresentatörens röst och hela baletten. 

Det här är bara några av de plattor som kommer spisas inne på det framtida Tidens melodi. Jag tycker det är lika illa att komma in i en butik med dunkande radiohits som att gå omkring i en alldeles tyst sådan. Så hos mig kommer det vara en lagom volym på bitar från svunna tider.  

Bloggens första boktips

Då jag lusläst precis varje sida i den här tidningen kände jag mig sugen på att fortsätta läsa om designhistoria, modets historia och liknande ämnen. Så vad gjorde jag? Drog till biblioteket förstås, där det förstås fanns all möjlig litteratur i ämnena. Lånade följande (hemskt tunga) hög med böcker:

Man (jag) glömmer ofta bort att gå till nya hyllor på bibblan och traskar mest runt bland mina gamla vanliga. Eller så kollar jag min "vill-läsa"-lista på Boktipset, där jag alltid lägger till böcker som låter intressanta, och sedan lånar jag de som finns tillgängliga just då. Men nu har jag böcker att sätta tänderna i så det räcker och blir över.

Från Camilla Thulins "Stil". Hon går igenom olika sorters stilar och ger tips om hur man ska klä sig. Älskar hennes inställning till vintage ovan!

Ovan från "Modemakt", om modet de tre senaste seklerna av Berit Eldvik.

Och en bok om IKEA, måste lära mig känna igen fler möbler så jag kan ha nytta av det till butiken tänker jag mig. Alla böckerna verkar lovande, men vill även utfärda varning för två böcker som jag beställde till mig själv med en bokcheck i födelsedagspresent:

Style me vintage var till hälften fylld av beskrivningar av 60-talsfrisyrer och det är jag faktiskt inte så intresserad av. Dels är de mycket lättare att göra och dels så känns det slappt att bara anta att folk som köper boken är mest intresserade av 60-talet? Forties Fashion hade mycket färre bilder än jag skulle vilja ha, samt faktiskt ganska tråkig text. Kändes mer som en lärobok än något man läser för att det är kul. Och INGET herrmode alls med, hur tänkte de där?

Dog days are over

Det här har inte jättemycket med butiken att göra, förutom att följande lilla hund säkert kommer att dyka upp i den då och då när jag måste passa honom (det är min mosters). Den här videon gjorde jag i höstas och nu är han förstås mycket större än såhär. Men fortfarande lika gullig och bäst av allt: han bits inte lika mycket längre!

Resultat av dagens hembesök

 

Rocken ovan köpte jag i kväll av en herre här i Karlstad som ringt på min annons. Han sade sig ha de mest märkliga kläder, pratade om myggjagare från 50-talet, nattsärkar från 10-talet och knäppkängor från 20-talet. Och han överdrev inte. Jag kommer nog inhandla ett och annat av honom i framtiden, det vill säga om den rätta sortens herrar hittar till min butik. Gunnar, som han hette, har samlat på saker sedan 50-talet och bland annat köpt upp en damekiperingsbutik i Säffle med en massa gamla osålda underkläder från 10-talet. Rocken ovan tror han ska komma från någonstans runt sekelskiftet och på samma galge hängde även ett par byxor:

 

...som Mauritz naturligtvis fick äran att prova. De var som synes lite för korta, men väldigt stiliga om man är kanske runt 175 cm lång. Gunnar brukar åka runt på samlarmässor och auktioner och sälja av sin samling kuriosa och hade även enormt många gamla tidningar och böcker. Vi fick följa med upp i hans förråd och jag köpte en hel hög modetidningar från 30-talet samt Konsums egen modetidning från 1939:

Direkt efter besöket hos Gunnar for vi hem till en kvinna som ville sälja mig sin svärmors brudklänning från 1940. Den är färgad puderrosa och i oklanderligt skick. Klädda knappar vid både handlederna och längs ryggen. 

Allt som allt en mycket lyckad inköpsrunda. På fredag ska jag ut på ytterligare en liknande eskapad, då jag styr kosan mot Sunne och inte mindre än (förhoppningsvis) tre olika damer som hört av sig varav åtminstone två verkar riktigt lovande.

Loppisguide del 2: Gengåvan

Loppisguidningen genom Karlstad (och i slutändan också Värmland och säkert andra ställen jag kommer besöka) fortsätter. Näst på tur är den mest klassiska av Karlstads loppisar: Gengåvan, som drivs av Erikshjälpen och Stadsmissionen. Det ligger på Våxnäs en bit utanför stadskärnan, och hit tar man sig helst med bil men det går bussar också, även om jag alltid föredrar att kunna ta med mig stora fynd direkt hem. Bilden ovan tog jag i tisdags precis när butiken öppnade. Då har de hunnit fylla på med nya varor efter helgen, eftersom de har stängt alla dagar utom tisdag, torsdag och lördag, och kön utanför ringlar sig superlång. Själv ser jag ingen mening med att slåss för att komma in eller tränga sig före, som många gör. Jag kan lugnt gå in två minuter senare och ändå vara säker på att få med mig åtminstone något eller några bra fynd.

Här ser vi också deras hyfsat nyinrättade "vintageavdelning". Och ja, jag låter det stå inom citationstecken eftersom det inte riktigt lever upp till de krav jag har på vintage. Visst, det finns några förskrämda små 60-talsklänningar där på stången i bildens vänstra kant, men annars är det ungefär samma utbud som resten av klädsortimentet? Kan hända att när de öppnade den här avdelningen (det missade jag) så hade de samlat ihop massor av fina vintageplagg som nu är sålda och måste gottgöra detta genom att slänga upp i princip vad som helst. Vintageavdelningen ligger alltså på andra våningen, medan resten av kläderna befinner sig på markplan.

 Jag är skeptisk som ni hör. Men det är jag inte till resten av Gengåvans utbud. Allt man kan önska sig av en vanlig stadsloppis finns här och det till rimliga priser. Teakbyråer till exempel; för mellan 100-200 kronor kan man just nu köpa sig en av dessa (om de står kvar vill säga).

Porslinsavdelningen är också poppis förstås och innan nyår var det nästan helt tomt i hyllorna då allt i butiken reades ut för halva priset. Snacka om mellandagsrea!

På vissa loppisar fyndar jag alltid en viss kategori grejor och vissa saker går mig helt förbi.Gengåvan är upphov till kanske hälften av mitt bohag, bland annat min vardagsrumssoffa. Men för mig är och förblir det en gåta hur man kan hitta snygga kläder på Gengåvan. Inga problem på stans andra loppisar men här är det helt omöjligt. Och sedan läser man att till exempel Emma alltid hittar helt fantastiska fynd och Anna Ileby är där titt som tätt och kniper åt sig lite 60-talskostymer och annat. Emelie på bloggen Karlstadkommissionen har skrivit mycket träffande om det irriterande i att folk som inte bor här permanent ändå alltid lyckas sno med sig de bästa fynden. Och hon får svar av Hanna Hellquist i kommentarerna!

Den gömda skatten i Malung

Som telefonen har ringt! Trots den något knapphändiga informationen som står med i tidningen så har intresset varit mycket stort. Nu har jag resor inbokade till Karlskoga, Otterbäcken och Säffle och redan på tisdag ska jag hem till en dam här i Karlstad. Det här med att samla in kläder medelst annons var ett påfund jag började med redan i somras och jag tänkte berätta om den första trippen jag och Mauritz gjorde, som faktiskt visade sig vara den mest lyckade hittills.

Det hela började med att jag hade en annons i Veckobladet, som alltså är ett lokalt annonsblad för norra Värmland. Fick flera samtal, bland annat från en kvinna som hade massor av kläder från sin mamma, mormor och faster. Fastern hade bott i Stockholm, men haft en stuga på tomten som sommarställe och när hon dog 1999 lämnades stugan precis som den var. Vi fick gå in och det var som att tiden stått stilla sedan 60-talet. Min vinterjacka den här säsongen är den gamla fasterns. Och även den klänning jag har på mig på bilden nedan:

Men det var inte om henne det här skulle handla, utan om nästa samtal, som kom från en man i Malung (ligger i Dalarna, vet inte varför han läste Veckobladet) som sa att han höll på att röja ur ett gammalt hus. "Jag vet inte när kläderna är ifrån, men du kan ju komma hit och titta". Det lät ju inte särskilt lovande men vi åkte upp och tittade ändå. Tyvärr hade jag förstås inte min kamera med mig på denna resa, så det finns endast detta suddiga foto som jag hade sinnesnärvaro nog att posta på facebook:

Och såhär skrev jag i ögonblicket: "Har typ dött och kommit till vintagehimlen! Är i ett ödehus full med grejor, bl a oanvända klänningar och skor från 50- och 60-talet. Ägaren lämnade oss ensamma och sa "fyll bilen med allt ni vill ha. 300 spänn. Kör förbi min verkstad sen när ni känner er klara."".

När jag ser bilden förbannar jag att vi inte tog ännu mer saker. Till exempel stenkakorna och de fina rullgardinerna med blå rosor på. Det fanns fyra (FYRA) hela kartonger med oanvända skor från 60-talet. Mannen tyckte att vi skulle ta med oss allihop, men jag välte ut alla skor på golvet, sorterade och sedan fick jag med mig en hel kartong. Varför tog jag inte med mig hela? Svaret är att jag inte själv tycker 60-talsskor i lack är speciellt snygga med sina kantiga modeller, men någon annan tycker ju kanske det.

Även en kartong med 60-talsklänningar i ouppackade plastpåsar fick följa med, samt oanvända tapetrullar, tidningsställ, kavajer, byxor, kappor, en rock och lite annat smått och gott. Det var tre syskon som hade bott i huset tillsammans, två bröder och en syster, alla födda på 1910-talet (vi hittade systerns plånbok på köksbänken). Den ene brodern hade tydligen jobbat i Stockholm med att köpa upp butikslager eller något liknande, och tagit med sig delar av grejorna hem till Värmland igen. Allt som allt betalade vi alltså 300 kronor och fyllde bilen med saker som annars bara skulle ha slängts. Kommer man någonsin att göra ett liknande fynd igen under sin livstid?

Det här är en av klänningarna, med tillhörande matchande kappa. Helt i oanvänt skick alltså. Har väl ca 20-30 st i samma mönster.

I dagens tidning

Förresten så har jag med annons i alla NWT:s tidningar i dag (och i går för de som ej kommer ut lördag). I går fick jag påringningar från Karlskoga och Degerfors hela kvällen så jag antar att annonsen hade en bra placering i Karlskoga Tidning. I dag har jag hittills fått ett telefonsamtal från en dam i Säffle! Hoppas telefonen kommer att gå varm hela dagen. Dock försöker jag nu vara tydlig med vad det är jag vill ha, för efter några besvikelser i form av noppiga 80-talsblusar och fransiga jeansvästar har jag insett att alla ändå inte förstår innebörden av "50-tal och äldre". Här är annonsen också om någon vill läsa. Fast riktigt så mycket text fick det nog inte vara i tidningen. Någon som sett den och kan rapportera?

Fina fynd på fredagskvällen

Mitt förråd av kläder här hemma bara växer och växer. Snart har jag varken galgar kvar eller plats i någon av garderoberna eller i källarförrådet. I går hämtade jag inte bara ett, inte heller två eller tre klädesplagg på posten. Nej, jag fick hem en hel hög med oanvända herrkläder från en nedlagd herrekipering. 2 rockar, 2 kavajer och 4 par byxor från 50- och 60-talet. Mauritz (min kille alltså) provade igenom allt och tyvärr, tyvärr var det inget som passade perfekt så allt kommer att åka ut i butiken.

Obs att denna bild läggs ut helt utan tillåtelse så kommer kanske ta bort den senare. Men här ser man i alla fall ett par av byxorna, det enda med lapparna kvar. Skulle gissa på sent 60-tal?

Senare på kvällen styrde vi kosan mot Forshaga, som ligger ett par mil norr om Karlstad. Där besökte vi en dam som jag köpte två festklänningar av. Fick även med två matchande små kuvertväskor. Hennes mamma hade haft brudklänningen -51 (tror jag) och den andra festklänningen någon gång sent 50-tal, gissar jag på. Så nu hoppas jag dels att någon blivande brud med strl 36 kommer in i butiken, och dels någon som ska på bal eller cocktailparty och har samma storlek.

. 

 

TV i snygg förpackning

Det är konstigt det här med tv-serier. Utspelar det sig i dåtid, låt säga för mer än 50 år sedan, så måste jag nästan alltid kolla. Och jag vet att många med mig hyser denna faibless för dåtid i nutida förpackning. Nyss såg jag klart serien South Riding, som utspelar sig 1934, gick på SVT ganska nyligen och ser ut lite såhär:

Var den bra då? Nja. Det är snyggt förstås och gripande skådespel men jag antar att det helt enkelt är lite för deppigt för mig. Och HUR kan man låta det utspela sig till stor del på en flickskola utan att det får ha en central roll i handlingen? (Älskar internatskoleskildringar från Storbrittannien.)

Ska ni se ett period drama (låter finare än kostymfilm eller kostymserie) så kan ni lika gärna se någon av följande i stället. Låt mig presentera min TOPP 5 of all time:

1. Pride and prejudice från 1995
Finns inget att snacka om här. Kommer alltid att vara den ultimata serien.

2. Jane Eyre från 2006.
Strunta i filmen som kom förra året. Det här är den bästa filmatiseringen av Charlotte Brontës roman. Jag lovar. (Rolig kuriosa: Toby Stephens som spelar Mr Rochester är son till Maggie Smith, känd som McGonagall i Harry Potter och inte minst som familjematriark i serien på tredjeplats!)

3. Downton Abbey
Ja, även jag har förstås fallit för serien som ALLA pratat om nu kring jul. Jag såg första säsongen i somras någon gång men jag måste säga att säsong 2 var lite av en besvikelse. Tyckte det blev lite väl Gossip Girl-aktigt med alla förvecklingar, men sedan kom The Christmas Special och räddade upp alltihop!

4. Anne på Grönkulla
Min barndoms älsklingsböcker i en fantastisk filmatisering. Lova att ni ger böckerna till era döttrar när de är i 10-11-årsåldern. Och serien kan man förresten se hur gammal man än är. Igen och igen och igen.

5. Mad men
Jaha, tänker ni, men det är väl ingen kostymserie? Jo, säger jag. Även om häftiga människor in their 30's i reklambranschen kollar på en serie så kan den kvala in som kostymserie. Det egentligen enda som serierna ovan har gemensamt med varandra är att de utspelar sig i en dåtid men är gjorda i nutid. Och Mad men utspelar sig mycket tidstroget under det tidiga 60-talet (nej, det är INTE 50-tal som många felaktigt antar). Längtar tills säsong 5 börjar i mars. Och till er som tycker den är "tråkig" och "seg" så vill jag säga att det är ni som har dåligt tålamod och taskig smak!

Bubblare:
The Hour, North & South (inte den med Patrick Swayze), Tess D'Urberville