Den allra mest spännande serie jag och Mauritz följer just nu är Carnivàle från 2003. Den gick på SVT för några år sedan, men vi har köpt båda säsongerna på DVD och ser väl ett eller ett par avsnitt om dagen. Folk snackar om Twin Peaks (som jag inte sett) men det HÄR är spännande kan jag meddela. Blir lite mörkrädd av serien, samtidigt som jag förstås, som den vintagenörd jag är, njuter av de välgjorda kostymerna och scenografin. Serien utspelar sig på en kringresande cirkus/kabaré 1934 och det var egentligen meningen att den skulle fått sex säsonger, men nu blev det bara två tyvärr. En av anledningarna var tydligen att den var så otroligt dyr att spela in, på grund av att skaparna ville vara så tidstrogna som möjligt och spelade in allt på plats i Oklahoma.
Jag kan verkligen rekommendera den till alla som gillar 30-talsmode, skräck, spänning och cirkustema. Vi har precis börjat se andra säsongen och jag är redan ledsen över att den snart kommer att ta slut!
Och jag vet att man alltid när man läser sådana här tips antecknar i sin minnesbank att "den där serien ska jag kolla upp". Men KÖP, gör det bara! Ni kommer inte att ångra er!
Den här bilden har jag redan lagt upp på Instagram, så ni som följer mig där (jag heter Tyskann) kan ju blunda nu. Det är min nya strykbräda som jag är mycket förtjust i. Efter att ha strukit med IKEA:s lilla bordsstrykbräda ända sedan jag flyttade hemifrån kände jag att det var dags för någonting större. Och när vi trillade över denna på Jula så stod det ju klart att det skulle bli den jag köpte. Jag tycker mönstret påminner om Sandersons "Dandelion clocks", som jag för övrigt vill ha på väggen i vår nästa lägenhet. Jag tycker nog lite för mycket om min nya strykbräda, för jag har låtit den stå framme i köket ända sedan vi köpte den i lördags och har inga planer på att ställa den i den mörka klädkammaren just nu. And I am a material girl osv.
Helgen har verkligen gått i loppisarnas och auktionernas tecken. I lördags inledde vi med att åka först till en loppis här på Klara i Karlstad, som visade sig vara ungefär en "vi gillar shabby chic och har tömt våra förråd på vitmålade prylar"-loppis. Köpte alltså ingenting. Sedan vidare mot Värmskog och en liten loppis som bara har öppet lördagar mellan 10.30-14.00. Vi har varit där förut och då hittade jag mitt berömda sminkbord från 40-talet för enbart 150 riksdaler, men nu hittade jag endast några fynd som lustigt nog alla gick i brunt:
En oanvänd gästbok, en Kold-burk för en tia, en brun galge och en hårklämma för en femma styck.
Tidningen fick jag dock köpa av Ulla som driver ett café med Elvis-tema här i stan. Nu är inte Elvis någon stor idol hos mig, men det är i alla fall ett café som sticker ut lite från alla Wayne's och Espresso House så jag tänker banne mig fika där istället för på alla tråkiga, strömlinjeformade jättemuffinscaféer. Dessutom gör hon jättegoda våfflor.
Men nu var det ju inte det magra caféutbudet i Karlstad jag skulle berätta om utan helgen. I går var jag och Mauritz nämligen på auktion. Vi är riktiga auktionsrookies och gör antagligen alla misstag som finns. Bland annat har vi varken med oss kuddar att sitta på eller eget fika. För några veckor sedan var vi på auktion i Ekshärad och där var det uppstyrt med katalog på nätet och varje sak hade sitt bestämda nummer och inga konstigheter. Men här, hos auktionsverket i Karlstad, var allt huller om buller. Dessutom fick vi ett kundnummer där det stod "25 % moms tillkommer samt slagavgift 60 kr/objekt". Vi satt och förvånades över hur dyrt allt blev, tjugofem kronor blev ju då plötsligt nittio och så vidare, så vi vågade inte ropa på mycket alls eftersom det blev sådana hiskeliga överpriser.
Den här affischen var faktiskt en av anledningarna till att vi gick på just denna auktion (och att vi orkade sitta kvar i åtta timmar. Jo, ni läste rätt, ÅTTA timmar). Dels hade jag sett den bland bilderna på webben (jo, de lägger ut bilder, men sedan ropar de inte ut objekten i ordning ändå) och suktat efter den. Samma dag skickade min mamma en länk med den till mig och tyckte det skulle vara något för mig. Såklart var jag tvungen att ha den! Vann en hetsig budgivning, som visade sig bero på att alla i Seymours orkester hade autograferat affischen, till och med den unge Charlie Norman nere vid pianot till vänster! Bara en bonus, men jag hade tyckt den var minst lika snygg utan autografer. Här kan ni läsa mer om Seymour Österwalls orkester och här nedan kan ni lyssna på dem, tillsammans med den danska sångerskan Raquel Rastenni som var judinna och flydde till Sverige under kriget. Svängigt tycker jag!
Så hur gick det då med de höga priserna? Jo, jag fick se en skylt där det stod "slagavgift 20 %" och blev lite förbryllad, men när jag skulle betala så visade det sig att det var ju just den avgiften de tog ut, och inte moms plus sextio extra kronor. Så alla våra "dyra" fynd visade sig ändå vara inköpta till resonabelt pris.
Jag köpte även:
Två handväskor för det facila priset av trettio kronor. Och nedan en smoking från den i Karlstad anrika butiken CGC med originallappar kvar, helt oanvänd. 70 kronor betalade jag för den.
Men nu kommer det allra bästa: ni minns att jag skrev om en speciell typ av lampa som jag länge letat efter? (Scrolla till längst ned i inlägget) Nu hittade jag en, utan skärmar och visserligen med bara två armar, men vad spelar det för roll när man får den för under hundralappen? Och skärmarna köpte vi på en lokal lampbutik för 249 kronor styck, vilket man kanske ändå hade fått göra om man köpt en liknande lampa med uttjänta skärmar (som då säkert hade blivit betydligt dyrare). Jag är mycket nöjd. Så här ser den ut när lamporna är tända:
Och så här när de är släckta:
Egentligen ville jag ha med röd och gul skärm men jag orkade inte vänta på att få skärmar i den färgen beställda. Vem vet, kanske springer jag på en trearmad nästa gång och då slår jag till på en annorlunda färg!
Som jag skrivit tidigare så är tisdagar bästa loppisdagen här i Karlstad (och kanske på andra ställen också, vad vet jag?). Gjorde min vanliga runda mellan Solareturen, en avstickare till Östpendeln och slutligen Gengåvan och Myrorna (och Lagerhaus, men det är ju ingen loppis). Tänkte visa lite av dagens inköp, som faktiskt mest var till mig själv men det kan hända att något kommer slinka in i butiken så småningom.
En röd vas från Uppsala-Ekeby för 20 spänn och en kruka för en tia på Solareturen. Känns lite som att dessa två är mina första fynd i retrobloggarklassen. Eftersom jag börjat läsa så många retrobloggar, varav ni hittar flera i länklistan till höger, så har jag börjat känna igen mönster och tillverkare i mycket högre grad än innan. Tyvärr är ju kunskapen stor bland de som plockar ut saker på just Solareturen så allt stämplat "UE" brukar hamna i en dyrare prisklass, dock inte denna som hade små nagg längst ned. I den gröna krukan planterade jag genast om min basilikaplanta.
Ett par oanvända skor för 20 kronor. Storlek 36 så bör passa mig, men jag bar ner dem till förrådet i väntan på att jag ska få min butikslokal. Kommer nog bestämma mig då om jag ska behålla dem eller ej.
En skål och en stuvbit. Skålen har vi redan invigt till kvällens middag (hemmagjorda burgare med coleslaw) och av stuvbiten tänkte jag sy en duk att ha på köksbordet. Mauritz tyckte att vår förra köksduk var lite ur säsong (det var en julduk) så jag fick plocka bort den i veckan.
En femkronorsskiva med Tracey Ullman. Hade bara hört två av låtarna förut, och det är ju lite 80's goes 60's, vilket jag gillar. Dock var resten av låtarna väldigt 80's, men det kanske kan vara kul som omväxling till all äldre musik jag spelar på radiogrammofonen.
På Lagerhaus hittade jag spelet som jag hört mycket gott om. Och då vi hade middag i fredags insåg vi att vi inte har något roligt brädspel så när butiksbiträdet sänkte priset med 30 % på grund av att spelet var öppnat så slog jag till. Och vem kan motstå en skrivbok med cirkusmotiv? Galgarna fyndade jag på Östpendeln för tjugo spänn. Jag dyker på alla roliga galgar jag ser, helst vill jag ju ha med nitar men inser att jag kommer behöva många galgar när butiken väl öppnar.
Sist ut är en hänganordning jag köpte på Lagerhaus. Passar perfekt i garderoben att hänga skärp på, tidigare har vi bara haft små spikar att hänga på och det har sett väldigt plottrigt och nödlösningsaktigt ut. Nu börjar garderoben se ut som en normal garderob! (Förutom att den är avsedd för en person men jag har kläder för cirka... tio kanske?)
Jag är inte rätt person att tipsa om hur man bäst fixar till den rätta vintagelooken, jag håller mig sällan till ett enda årtionde och jag orkar heller inte fixa med håret varje dag. Men jag beundrar de som verkligen orkar och det finns en hel del vintagebloggare därute som håller stilenalla dagar på året. Jag har tyvärr tvingats sluta med (blöta) pincurls under en tid eftersom det enligt min frisör kan vara orsaken till att jag (varning för too much info här nu) har fått sårig hårbotten. Man ska tydligen aldrig gå och lägga sig med blött hår, vem hade anat?
Men nu har jag klickat hem något som gör det lite lättare att fixa till en tidsenlig frisyr. Jag har för lite tålamod för att stå och locka varje enskild lock med locktång innan jag ska någonstans, och då är värmespolar ett bra alternativ.
Så här ser de ut och jag klickade hem dem från Tradera för en knapp hundralapp. Dessa är sammetsklädda men det finns även med piggar och nyare med keramisk beläggning. Jag skulle gissa att dessa är från 70- eller 80-talet. Sök på "värmespolar" på till exempel olika prisjämförelsesajter. Jag har även sett dem i butiker som Åhléns och på Elgiganten, men då kostar de förstås lite mer. Det går också att hitta äldre exemplar på loppisar, men då får man vara noga med att kolla så att de inte är för utslitna. Jag tror att dessa, precis som locktänger, sliter mycket på håret men jag inbillar mig att åtminstone sammeten är snällare mot håret än vad liknande med piggar skulle vara (jag har provat sådana också).
Hur funkar det då? Jo, man rullar bara upp håret som med papiljotter, spolarna blir inte så varma så att man inte kan hålla i dem, och sedan klämmer man fast med de klämmor som medföljer. Sedan tar man ur dem efter ungefär tjugo minuter, det är åtminstone så lång tid brukar det ta för mina att svalna. Efter det är det bara att borsta och spraya om vartannat tills man fått det så som man vill ha det. Är jag för luddig? Jag har försökt hitta den perfekta tutorial:en på youtube, men det verkar vara svårt med just "hot rollers". De är inte lika populära som pincurls, antagligen eftersom effekten inte blir lika långvarig, frisyren brukar hålla endast under en kväll. Den här första damen vet jag är en ytterst populär vintagebloggare och tutorial-makerska, men jag tycker inte att hennes slutresultat blev något vidare i videon.
Den här tjejen tycker jag lyckas bättre, men hon har samtidigt lite för kort och rakt hår för att det ska bli riktigt den effekt som man skulle önska:
Jag slår vad om att ni som läser den här bloggen har era egna favoriter vad gäller hair tutorials på youtube. Det är bästa sättet att lära sig tycker jag, och dessutom gratis. Vilka är era favoriter? Kommentera gärna, även jag behöver ny inspiration!
I går tog jag rubriken på allvar och gick på Cabaret. Tyvärr kommer det här tipset lite sent, eftersom nästa helg är den sista som musikalen spelas här i Karlstad. Men OM det finns biljetter kvar och ni råkar vara i närheten kan jag verkligen rekommendera ett besök på Kit Kat Club, som är uppbyggt med servering och allt på Tempelriddaren. Jag och två vänner intog supén, som förstås bjöd på flera sorters korv samt sauerkraut (dock valde jag det vegetariska alternativet).
Jag har förstås sett filmen från 1972 ett otal gånger sedan min musikalvurm i tidiga tonåren, och dessutom versionen på Stockholms Stadsteater 2008, då Helena Bergström, Rickard Wolff, Sven Wollter och Siw Malmqvist fanns i rollerna. (Ni får en gissning på vem som regisserade). Men den här amatörteaterversionen är mycket, mycket bättre. Andrés Esteche som ni ser ovan var en ypperlig MC, även om han tog plats på bekostnad av bästa numret (Maybe this time).
Allt som allt dock en mycket lyckad kväll. Ni kan läsa mer om föreställningen här och här kan ni se den fantastiska Maybe this time.
Jag har varit lite sjuk senaste dagarna så därav frånvaron på bloggen. Men i dag fick jag det bästa beskedet - jag får starta eget-bidrag från Arbetsförmedlingen! Jag lämnade in min affärsplan för sex veckor sedan och sedan dess har jag bara väntat och väntat. Det är en historia för sig, men man kan ju säga som så att den externa konsulten som skulle bedöma affärsplanen inte varit världens snabbaste. Men nu är det klart att jag får det så i dag är en glädjens dag! Och i dag ska det även komma förbi en tjej som jag fått kontakt med via facebook och som fått överta kläder från en gammal dam och jag ska se om där finns något jag vill köpa.
Vi firar denna fredag (då det även är säsongsfinal i mitt favorit-tv-program På Spåret!) med lite härlig musik:
Eftersom det imorgon är tisdag så tänkte jag passa på att tipsa om ännu en loppis i Karlstadtrakten värd att besöka. Tisdagar är nämligen bästa loppisdagen. Solareturen och Gengåvan (som du kan läsa om här) öppnar då efter helgen och har hunnit få in nya grejor. Till skillnad från Gengåvan så är Solareturen öppen varje dag, vilket gör att det är allra bäst att vara här på tisdagar. Öppettiderna är 11-16 varje dag så har man ett vanligt 9-5-jobb kan det vara svårt att hinna hit.
Som man ser så ståtar Solareturen med Karlstads vackra kommunsymbol. Butiken drivs i kommunens regi och på tippen kan man ställa saker man inte vill slänga till Solareturens förfogande. Det bästa är alltså att gå hit på en tisdag, Solareturen ligger liksom Gengåvan på Våxnäs, så man kan gott och väl åka hit först och sedan till Gengåvan som inte öppnar förrän klockan 12. Solareturen är tyvärr stängd på lördagar och söndagar.
Såhär kan det se ut när man kommer in. De bästa sakerna i butiken ställs alltid längst fram, även om man förstås kan hitta godbitar om man rotar en del också. Men det är här jag har hittat de riktigt fina möblerna, som till exempel det här skrivbordet (som nog fortfarande står kvar):
En annan grej jag gillar med Solareturen är att de sorterar sitt porslin. Prydligt uppradat längs ena väggen finns Rörstrand, Uppsala-Ekeby och andra kända tillverkare. Kanske inget för den som föredrar att rota fram en Stig Lindberg-kopp för 5 kronor i fyndlådan (händer ens sånt?) men för mig som är lite lat av mig är det alldeles utmärkt.
Längst in i den stora butiken finns kallagret. Här har jag hittat ca 75 % av mina möbler hemma. Här finns stolar, skåp, byråer och även sängar och andra större möbler. Men som namnet antyder är det kallt, så behåll ytterkläderna på på vintern.
Sådana här ommålade saker som de ovan ser man ofta på Solareturen. Det är å ena sidan rena helgerånet att måla om fina gamla möbler, när man kan putsa upp dem och olja dem lite för att få tillbaka dem i ursprungsskick igen. Å andra sidan så har jag själv gjort samma sak med en teakbokhylla här hemma. Teaken var väldigt skadad och jag gillade modellen så jag och mamma målade den helt enkelt i vitt. (Detta var också precis innan min enorma kärlek till just teak hade väckts).
Har tvekat om huruvida jag bör visa er den här sista bilden. Denna lampa stod åtminstone för två veckor sedan kvar i butiken. Den hade då stått där ända sedan jul. Jag tror att prislappen kan bidra till att den inte blir såld, 1 000 kronor är ändå mycket pengar. Och bor man i Stockholm eller annat storstadsområde så är detta förstås ingenting, speciellt inte när lampan är i sådant fint skick. Men i Värmland kan man faktiskt ofta fynda liknande pjäser för ungefär halva priset. Det är väldigt olikt Solareturen att ta ut en så saftig summa, men jag antar att de vet hur ofantligt populära dessa är. Jag vill själv verkligen ha en till butiken, men jag har fått för mig att jag kan hitta en billigare.
Bara nu när jag skriver detta så kliar det i fingrarna och jag vill åka till Solareturen redan i morgon och rädda lampan! Men antagligen så är den borta redan när jag skriver detta. Snyft.
Knappast någon som bor i Sverige kan väl missa att Melodifestivalen pågår som bäst just nu? Själv är jag inte det minsta intresserad av den moderna versionen, men jag kan ändå uppskatta att programmet i dessa Idol- och andra karaoketävlingstider är ett av få där man för fram nyskrivna låtar. Och genom åren har minsann ett par riktiga örhängen mejslats fram ur utbudet.
Mina två personliga favoriter är dessa två:
och
Men nu har jag stött på ett alternativ som jag stödjer helhjärtat! The Real Melodifestival är ett projekt som förstås sköts av personerna bakom Kapten Stofil och Sunkit, som för fram svensk nöjeshistoriekuriosa i alla lägen. Varje lördag är deadline för veckans deltävling och låtarna som tävlar ska som regel vara äldre än 30 år. Sedan blir det förstås Andra Chansen innan en ensam vinnare står som segrare samtidigt som detsamma sker i den vanliga Melodifestivalsfinalen. Tyvärr verkar det inte finnas någon Eurovision-version, men det hade isåfall garanterat varit mer spännade än den verkliga förlagan, i mitt tycke.
Veckans deltävling finner man här, där alla låtar utom "Gå och göm dig Åke Tråk" var okända för undertecknad tidigare. Jag ska efter nogsam överläggning rösta på den mest värdiga kandidaten. Gör nu detsamma!
Nåja, det är ju kanske inte senaste mode per se, men jag har fått en till leverans från min kontakt i USA! Den här gången tog det lite längre tid, men sakerna tycks ej heller denna gång ha fastnat i tullen. Jag tänkte att vi skulle ta en titt:
Först och främst denna lilla pärla i väldigt tjockt linnetyg. Och när jag säger lilla så menar jag lilla, den gick inte över överdelen på min provdocka så vi får hoppas att en köpare utan några större kurvor vandrar in i butiken endera dagen.
Sedan denna i ett fantastiskt material (kan det vara någon form av silkesblandning?). Och med ett mycket klädsamt extra tygsjok där på vänster höft.
Gillar att denna klänning är lite knäpp i både skärning och mönster. Tyvärr var den lite för liten för mig, annars hade jag nog behållit den själv.
Slutligen två blusar från 60-talet. Jag tänker att jag kan ju inte bara ha klänningar, ibland vill man faktiskt ha blus och kjol.
Det var det hela för denna gång. Och jag har bestämt mig för att inte samla på mig fler kläder nu innan jag får min lokal, eftersom vi verkligen fick pressa in förra veckans fynd i vårt källarförråd. Jag har dock kvar en gedigen lista med människor som svarat på mina annonser som jag ska besöka så fort jag får mer plats. Imorgon får jag också veta om jag får starta eget-bidrag. Håll tummarna!
Förutom att jag i den här bloggen gör reklam för min kommande butik och webbshop så sysslar jag ju även med lite smygreklam för min dansförening. Eller, "min" och "min", vi är ju flera som engagerar oss men just nu är jag ju arbetsfri och då är det jag som fixar mest. Nu har vi fixat ihop en workshopdag på lördag (11 februari) och jag behöver sprida denna information! Det finns ett facebookevent som man kommer till om man gillar vår sida, plus att jag har gjort en egen blogg/hemsida till föreningen! (Och ja, designen är väldigt lik den här, men så blir det ju när man gillar en viss sorts färger och mönster.)
Så OM du mot förmodan bor i närheten, känner för att pröva på världens roligaste dans och har tid och möjlighet att ta dig hit på lördag. GÖR DET! Du kommer inte att ångra dig!
Nu är jag tillbaka i Värmland igen efter en långhelg i Göteborg, staden där jag bott och studerat under fyra år av mitt liv. På fredagen anordnade vi en glamourös förfest hemma hos min vän Amanda, vi skulle nämligen vidare till burleskklubben Tip the velvet, och därför var alla uppklädda till tänderna.
Dock så slöt jag mig till ganska snabbt att jag inte är något större fan av burleskmode, det visste jag visserligen redan innan, men när man konfronteras med att en stor del av besökarna på klubben gått dit endast iförda underkläder så blir man lite ställd. Och även om arrangörerna manat till att klä UPP och inte AV sig så var det många som ändå gjort det senare.
På lördagen besökte vi Puta Madre, en fantastisk restaurang som jag måste tipsa om. Temat är väl ungefär mexikansk bordell från tidigt 1900-tal och musiken och stämningen fullkomligt osar vintage. Man kunde lätt drömma sig bort och låtsas att man befann sig 100 år tillbaka i tiden, speciellt i detta sällskap:
Mitt göteborgstips för retrofantaster är alltså: undvik burlesk men gå gärna ut och ta en margarita på Puta Madre. Ligger på Magasinsgatan som är en tvärgata till Kungsgatan.
Heureka! Jag blev tipsat av min kära vän Pernilla om att jag kanske borde öppna upp för kommentarer från andra än de som har google-konto. Det är alltså anledningen till frånvaron av kommentarer här på bloggen, inte att ingen tycker det jag skriver är tråkigt. Men nu är det fixat så lämna gärna en liten kommentar, du kan till och med vara anonym! Lyxigt värre.
Och eftersom varje blogginlägg bör avslutas med en bild får ni en på mig och min nya frisyr. Har klippt av kanske 2 decimeter hår.
Har hittat min ultimata bokhylla. Det enda dumma är att den finns 21,5 mil härifrån och att jag inte direkt har någon lastbil att åka upp och hämta den med. 800 spänn ska gubben som säljer den ha för den här skönheten:
IKEA:s Tema från 1955, som Femtiotalsjakten skriver lite om här, här och här. Jag tycker den är hur fin som helst, men den verkar inte bli så himla dyr på Blocket annars heller, så kanske hittar jag den någon gång i framtiden när jag har plats och möjlighet att frakta den. Jag har ju faktiskt redan fixat en bokhylla i rätt stil till butiken. Den kostade bara 500, vilket jag tycker är rätt billigt, och det bästa är att den får stå kvar på loppisen där jag köpt den tills jag fått lokalen!
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
